Sopor, avfall, skräp. Man kommer inte runt faktumet att ämnet vid första anblick inte pryds i samma glamourösa strass som förnybar energi och modern teknik. Men precis som i grundskolan är ofta det till synes tråkigaste ämnet de viktigaste, det är bara att du inser det först när du blivit äldre. För sanningen är att avfallshantering är hållbarhetsfrågan som påverkar alla andra, en fråga vi allt för länge skyfflat åt sidan.
Som art betraktat har vi nämligen ett problem – genom att leva våra liv producerar vi en del skräp. Till skillnad från många av våra släktingar, utgörs inte detta skräp av lokalt producerat gödsel – istället producerar vi väldiga mängder avfall. I Sverige handlar det om lite drygt fem ton avfall per person och år – en tung last som ofta hamnar utanför den cirkulära ekonomin vi tillsammans tagit sikte på.
Dubbla misslyckanden
Avfallet vi producerar ger uttryck för två nederlag. Ett av dessa är det renodlade resursslöseriet. Ämnen och material runt omkring oss är inte alltid oändliga och om stora sopberg är ett uttryck för något så är det hur lättvindigt vi förbrukar viktiga resurser. Det är väldigt svårt att undvika produkter som plast i sin vardag, något vi märkte i en utmaning på kontoret, men mängden avfall vi producerar genom en vanlig konsumtion är häpnadsväckande. Väldigt mycket av det vi producerar har en förvånansvärt kort livsläng mellan sin födsel i fabrik till död på en soptipp, en livslängd och en användbarhet som skulle kunna förlängas.
Ett annat problem med vår avfallshantering är den katastrofala påverkan den ofta har på miljön. Gifter och växthusgaser som genom bristande hantering påverkar både djur och växter. Bara den vanliga soptippen kommer med ett antal miljöproblem i form av bl.a. förorenat lakvatten och deponigaser. Alla sopor ska också transporteras dit vilket i sig genererar tunga utsläpp. Vid förbränningen av avfall frigörs också dioxiner och tungmetaller, ämnen som inte tillhör mamma jords favoriter.
En industri med stor potential
Sverige har i jämförelse med många andra länder en framstående avfallshantering men detta ska inte tolkas som att vi inte har mer att göra. Idag går drygt hälften av hushållens avfall till förbränning, detta för att utvinna energi. En alltför liten del sorteras ut till kompostering eller rötning. Det finns analyser som visar att upp mot 60% av blandavfallet som idag går till förbränning skulle kunna materialåtervinnas. Det handlar bl.a. om tidningar, förpackningar och matavfall som skulle kunna återanvändas men som idag stället eldas upp.
År 2021 så försågs svenskarna med 1,5 miljoner ton förpackningar. Av dessa hamnade 0,9 miljoner ton i materialåtervinning. Det innebär att 62% av landets alla förpackningar hamnade på återvinningen men det betyder också att 0,6 miljoner ton kastades rakt ner i sopkorgen – allt från PET-flaskor, glas, plast och wellpapp; Detta material eldas sedan allt oftast upp – ett tillvägagångssätt som skapar gaser, lika onyttiga för oss som för miljön.
Ibland blir det svårt att förhålla sig till siffror lika stora som dessa. Låt oss därför förtydliga genom att tala om prylar istället för kilon – i dagsläget eldar vi upp drygt 170 miljoner Coca Cola-burkar eller 346 000 Volvo V60 per år. Om inte annat ger skalan uttryck för hur stort utrymmet för förbättring faktiskt är, vilka möjligheter som bor i en mer raffinerad avfallshantering.
Automatisera mera
Avfallshantering måste ses i ett systemperspektiv. Det finns inte en lösning som kommer fixa alla problem förknippade med denna jätte till miljöutmaning. Det första steget, som vi nu ser prioriteras i både EU och Sverige, är att förebygga uppkomsten av avfall. Detta innebär inte bara att återvinna mer, det handlar också om att redan i produktionsledet begränsa mängden farliga ämnen som gör att en produkt måste kasseras. Men för att ens veta om denna ambition mynnar ut i en förändring krävs dataunderlag.
För vid sidan av tillverkning och hantering måste rapporteringen om avfall automatiseras. På Mestro känner vi mer än de flesta till potentialen som bor i en aktiv uppföljning och automatiserad inhämtning av data och på detta område ligger avfallshanteringen efter. Det har varit svårt att kunna luta sig mot tillförlitlig data, mycket på grund av att olika organisationer har lutat sig mot olika siffror. Naturvårdsverket har tidigare gjort en distinktion mellan uppkommet avfall och behandlat avfall, två värden som sällan korrelerar. En viss mängd avfall eldas upp, en del återvinns och en annan exporteras utomlands, något som gör det svårt att ha full koll på hur vi hanterar denna resurs.
2023 kommer med ett antal nya lagar och regler kring avfallshantering, några som ett uttryck för EU:s taxonomiförordning. Vi på Mestro ser fram emot den dagen då avfall är lika enkelt att följa upp som elektricitet, att paketering som omger vår konsumtion blir smartare och att allt mindre avfall bränns upp. För innovation i all ära, hur vi hanterar vårt skräp är i mångt och mycket måttstocken för våra hållbara åtaganden.
