Vi har tidigare diskuterat företagens roll i övergången till ett mer hållbart samhälle. Vi har diskuterat CSRD, ESRS, EPBD och en uppsjö lagkrav som kommer att forma både vägen mot och hastigheten i vilken bolagen kan bli en del av den gröna omställningen. Varför behövs fem bokstäver till? Låt oss bygga, som det så fint brukar heta, från botten och upp. 

Lämpligt beteende, riktiga uppgifter

CSDDD (Corporate Sustainability Due Diligence Directive) kan på många sätt sägas kretsa kring begreppet tillbörlig aktsamhet. Det må låta som något en sträng lärare väste åt dig i lågstadiet men när det kommer till rapportering är det ett ofta värdefullt begrepp. Det handlar om att ta ansvar för att identifiera bolagets negativa konsekvenser på miljön och människor. För CSRD (med ESRS som rapporteringsstandard) lägger stor vikt vid vad och hur bolag ska rapportera. Slutprodukten av dessa riktlinjer bygger samtidigt på att informationen som delges är aktuell, ärlig och tillförlitlig. EU vill med CSDDD säkerställa att detta är fallet. 

“Men hur?” tänker du. Det handlar här om att sätta upp ett regelverk för att rama in hur bolagen identifierar och bedömer risker, i vilken utsträckning de vidtar åtgärder för att minska dessa risker och sist men inte minst rapporterar om detta. 

Synergier mellan direktiv

Som du hör finns det ett antal synergieffekter mellan CSRD och CSDDD. Det handlar om två huvudsakliga grenar, väsentlighetsbedömning och kommunikation. 

Man skulle kunna gå så långt som att säga att det är svårt att överhuvudtaget genomföra en väsentlighetsanalys utan att utöva tillbörlig aktsamhet. Och det är svårt att överhuvudtaget rapportera enligt CSRD utan att genomföra en väsentlighetsanalys. Med andra ord kan CSDDD indirekt sägas ställa krav på utförligheten av en sådan analys. Genom att följa en rigorös due diligence process kan företaget identifiera intressenter som påverkas av affärsverksamheten och vilka som faktiskt ingår i värdekedjan. På samma sätt stödjer direktivet identifieringen av både hållbarhetsrisker och möjligheter. 

Det enskilt viktigaste sättet att kommunicera kring bolagets hållbarhetsarbete är genom den faktiska rapporteringen. CSRD och CSDDD har därför implementerats parallellt där CSDDD definierar företagets due diligence-skyldigheter och CSRD fokuserar på hur dessa skyldigheter ska rapporteras. För det handlar inte bara om att delge information, utan att informationen ska vara korrekt. 

En krokig väg

I slutet av februari så röstades CSDDD ned av EU:s medlemsländer och Sverige var enligt Swedwatch det enda landet som på förhand aviserade att man planerade att göra just så. Detta väckte kraftig kritik, inte bara från EU-parlamentet utan från stora bolag som uppmanat regeringen att rösta ja. Sveriges energi- och näringsminister menade att förslaget hade placerat en alltför tung administrativ börda på bolagen.

Drygt två veckor senare röstades en uppdaterad version av CSDDD igenom. Bland annat hade gränsen för nettoomsättningen hos bolagen som ska omfattas höjts från 150 miljoner euro till 450 miljoner euro. I linje med samma tema hade gränsen för antal anställda också höjts från 500 till 1000. Men medlemsländernas omröstning är bara ett av många steg för att direktivet ska träda i kraft. Nästa steg är att förslaget ska avhandlas i EU-parlamentet, en omröstning som förväntas ta plats under april månad. Planen är att CSDDD ska börja gälla från och med 2027. 

Olika drivkrafter

CSDDD i sin nuvarande form kommer långt ifrån gälla alla europeiska bolag. Men även om medlemsländerna inte är skyldiga att implementera due diligence-processer i linje med CSDDD, kan de ändå påverkas genom sina direkta eller indirekta förbindelser med företag som blir berörda. En del av CSDDD lägger stor vikt vid kontroll och analys av den egna leveranskedjan, en leveranskedja som ofta innefattar andra bolag. Förhoppningen är att denna struktur ska skapa naturliga incitament för de allra största bolagen att säkerställa att det inte brister någonstans i kedjan. 

På samma sätt kan detta faktum, precis som med CSRD, motivera bolag som ännu inte själva omfattas av CSDDD att redan nu säkerställa att den tillbörliga aktsamheten redan finns på plats. Varför? Kanske främst för att ett bolag som har en god uppfattning om risker och möjligheter i leveranskedjan, är till sin natur bättre rustade inför marknadens utmaningar. En god insikt erbjuder en god kontroll och säkerställer en mer harmonisk anslutning till nya regulatoriska krav. Men kostnaden för denna process är enligt kritikerna just den administrativa bördan.

Balansgång mot hållbarhet

Det går inte att förneka att ökade krav på inventering av risker kommer att komma med en ökad arbetsbörda. Det går inte heller att argumentera mot att ett företag som anses genomföra en sådan kartläggning i linje med CSDDD, kommer att anses hålla en högre organisatorisk hygien. Genom CSRD och CSDDD erbjuds många bolag verktygen för att stärka sin legitimitet och konsumentens förtroende genom att agera spjutspets i den gröna omställningen. 

Det är först när lagstiftningen är på plats som vi kommer att få en tydligare bild om vem som kommer granska bolagens due diligence-processer. Det vi redan nu kan säga är att CSDDD är ytterligare ett uttryck för att bollen är i rullning, att EU har för avsikt att formalisera hållbarhetskraven och ge konsumenten en ökad förståelse för sin konsumtions sociala och miljömässiga avtryck. En trygghet som inte bara kommer vara god för planeten, utan en lönsamhetsfråga för bolagen som genom en korrekt och trovärdig redovisning lyckas signalera den stabilitet som marknaden allt oftast belönar. En transparens som förhoppningsvis inte bara kommer att öka förtroendet för bolagen som vill driva förändring, utan kommer ge konsumenten musklerna som krävs för att accelerera den gröna omställningen.