Det är något speciellt med semester ändå? Den delikata känslan av frihet och förhoppning som föregår avresan och vemodet som infinner sig på andra sidan. För vissa är semester utlandsresor, för andra är det god mat och härliga promenader. Något som de flesta delar i sin definition är släktskapet mellan semester och förflyttning. Vi vill ofta separera vårt vardagliga liv från vår tid av ledighet – därför innebär ofta semestern en resa av något slag. Men vare sig du åker till sommarstugan i Hälsingland, hotellet i Italien eller svärmor i Flen, finns det olika sätt att ta sig dit. Olika transportalternativ vars inverkan på miljön, kraftigt kan skilja sig åt.
Vem gillar inte en utmaning? Åtminstone en utmaning med en belöning. Så gick tankarna i Mestros gröna tomteverkstad, platsen där många idéer hamras och svarvas och innan de slutligen rullas ut i personalstyrkan. Idén grundade sig på faktumet att många i semestertider avstår från att välja det mer klimatsmarta transportalternativet. Varför? Det visade sig att många inte ville lägga dyrbara semesterdagar på den längre restiden, ofta förknippad med att ta t.ex. tåget istället för flyget.
Lösningen var lika enkel som den var briljant. Om en anställd hittade ett sätt att nå sin destination på ett sätt som innebar 70% lägre koldioxidutsläpp än att ta flyget, kompenserade Mestro med upp till två dagar extra betald ledighet. Logiken var glasklar – det ska löna sig, inte straffas att resa mer klimatsmart.
Ansökningarna rullade in och i början av juli var det avfärd för den första Mestroianen – våghalsen som skulle utforska matrisens värde. Det visade sig att destination förblev densamma trots att restiden blev något längre. Vi hörde glada rapporter om skönheten som bodde i att slippa passera säkerhetskontroll och bagageband men kanske mest av allt… hur den där extra semesterdagen smakade extra sött.
Vi fick bevittna biogasresor till Småland, tågresor till Tyskland, bussresor från Kroatien och mycket, mycket mer. Succén var ett faktum! Något som var värt att fira men som denna gång istället satte oss i ett kontemplativt och visionärt tillstånd. Frågan som väcktes var denna: är detta framtiden?
I en tid där alla tycker sig vara lika övertygade om klimathotets natur men få tycks vara beredda att ändra just sitt beteende – är detta vägen framåt? Det måste skapas naturliga incitament för att cementera ett visst beteende. Bor just denna motiverande knuff i relationen mellan arbetsgivare och anställd? På Mestro fungerade det bra. Nästan för bra. En kollega är självklart saknad på kontoret men vad är två extra dagar vid sidan av en koldioxidreduktion på upp mot 96%?
Se detta som ett vykort från ett lyckat experiment – en dröm om en semestrande som inte behöver begränsas för att anses vara grönt. Kan det vara något för er?
Om ni har några som helst frågor om tillvägagångssätt eller uträkningsmodell, tveka aldrig på att höra av er!
Tills vidare,
Era energieffektiva vänner på Mestro