På Mestro arbetar vi med energi- och hållbarhetsfrågor, alltid med utgångspunkten i data. Detta placerar oss på många sätt i mitten av denna övergångsfas där många bolag börjar ta höjd inför stundande rapportering. Detta är med andra ord inte vår första dans när det kommer till CSRD. Om du inför eller efter läsande om den dubbla väsentlighetsanalysen vill fördjupa dig i CSRD, ESRS eller ISSB, klicka bara på länkarna!
Vad händer!?
I januari 2024 börjar CSRD gälla. Inte för alla, inte på en gång. Men 2024 markerar den officiella starten på en period där allt fler företag kommer behöva rapportera kring både sitt hållbarhetsarbete och sin inverkan på miljön. Detta innebär att det nu pågår ett febrilt arbete med att försöka förstå reglernas utformning.
För första gången ska företag rapportera enligt en gemensam standard, ESRS, som ersätter det nuvarande EU-direktivet för rapportering av icke-finansiell information, NFRD (Non Financial Reporting Directive). Företag som omfattas av rapporteringskravet kommer behöva rapportera om sina affärsmodeller, sin styrning, sina strategier, sin organisation och ja, sina väsentlighetsanalyser.
Väsentlighet, i dubbel bemärkelse
Väsentlighet i kontexten CSRD, är ett begrepp som innebär att företag måste ta hänsyn till hur deras handlingar påverkar människor och klimat men också hur hållbarhetsfrågor kan påverka deras finansiella välbefinnande. I grund och botten handlar det om att se på den hållbara helheten, från två olika vinklar – påverkansväsentlighet och finansiell väsentlighet.
Genom väsentlighetsanalysens resultat identifierar man de relevanta datapunkterna som ska rapporteras för företaget. Med andra ord är analysen det inledande steget i företagens rapportering, något som också innebär att revisorer sannolikt kommer behöva granska att genomförd analys är rimlig och underlättar för företaget att identifiera sina intressenter, vilka man påverkar och vilka man påverkas av.
Påverkansväsentlighet vänder på verksamheten och beaktar både positiva och negativa effekter på människor, planeten och samhället på lång, medellång och kort sikt. Med en ekonomisk terminologi refereras dessa ofta till som externa effekter. Risken som denna nya typ av rapportering vill minimera, är att bolag misslyckas med att internalisera dessa externa faktorer. Exempelvis kan överanvändning av kemikalier generera negativa externa effekter, i form av produktivitetsförluster i ekosystem, hälsorisker kopplade till samlingen av kemikalier i livsmedelskedjan och en påskyndad klimatpåverkan. Att analysera, redovisa och således synliggöra hur bolagets påverkar genom sina externa effekter, blir nu en viktig del av hållbarhetsredovisningen.
Om vi istället vänder blicken mot den finansiella väsentligheten handlar det istället om en identifiering av de faktorer som påverkar ett företags resultat. Det är i huvudsak inriktat på att lokalisera de viktigaste utmaningarna som sannolikt kommer att påverka lönsamheten, så att företaget kan minska potentiella risker och säkerställa att deras attraktionskraft gentemot investerare och långivare inte försämras. Allt fler tar hänsyn till miljöfrågor, sociala frågor och styrningsfrågor (ESG-frågor) som ekonomiskt väsentliga faktorer, nödvändiga för investeringsprocessen för att fastställa en investeringsstrategi. Men det är ofta lättare sagt än gjort.
Växtvärk av faktorer
Oron inför att börja använda sig av en dubbel väsentlighetsanalys som en del av hållbarhetsrapporteringen, kommer från lite olika håll. Ett av dessa, är idén om att den finansiella väsentligheten är någorlunda branschspecifik; Att den varierar mellan olika sektorer eftersom inte alla ESG-faktorer är väsentliga för alla företag. Företagen måste identifiera, hantera och redovisa de ESG-faktorer som är viktiga för dem (och stipuleras i det formella kravet) men hur vet man vilka dessa är? Redovisningen ska också ta plats i företagets årsredovisning, ett faktum som föranlett kritik om att väsentlighetsanalysen måste göras om, år för år, då det som är finansiellt väsentligt ett år har förmågan förändras till det nästa.
Finansiell väsentlighet som begrepp innebär att företag måste offentliggöra all finansiell information som kan påverka investerarnas beslutsfattande. Men detta upplever många är något av en utmaning då det gäller identifiera vilka av de många ESG-dimensionerna som är mest väsentliga för ett företag när det gäller att skapa värde för aktieägare, intressenter och investerare på lång sikt. Hur länge kan ett bolag fortsätta använda sig av en resurs innan detta användande betraktas som en risk? Och hur kan man analysera när man kommer anlända vid en sådan punkt?
Dubbel väsentlighet som koncept har också väckt frågor om hur överlappande de två perspektiven är. Påverkansväsentlighet i form av extern påverkan på miljön, kan över tid utvecklas till att falla under finansiell väsentlighet. Klyftan mellan miljömässiga och finansiella risker har också potentialen att krympa, beroende på tidsperspektiv. Med detta menas att något som tidigare ansågs vara en påverkan på miljön, kan förvandlas till en direkt finansiell risk genom till exempel nya lagar.
En (förhoppningsvis) minskad förvirring
GRI (Global Reporting Initiative) var en av de första organisationerna som började lyfta begreppet dubbel väsentlighetsanalys och lade på så sätt grunden för det som nu införlivas genom CSRD. GRI har nyligen försökt erbjuda förtydligande om hur företagen ska förstå den dubbla väsentligheten. Här handlar det om att lyfta att begreppet väsentlighet innehåller en viss flexibilitet och ska betraktas mer som en ledningsfråga än en mekanisk process. Vissa organisationers låga rapporteringskvalitet beror delvis på deras begränsade kunskap om materialitet, och konsulter anlitas ofta för att fylla gapet mellan utformningen och tillämpning av materialitet.
Utmaningen för företag är i mångt och mycket att fastställa och tillämpa tröskelvärden för att bedöma om en hållbarhetsfråga är betydande ur både påverknings- och finansiell synvinkel. Denna procedur kommer att vara krävande och tidskrävande för företagen men förhoppningsvis kommer lärdomar kunna dras från det redan existerande och omfattande ramverket för övergripande ekonomisk rapportering. EU:s rådgivande grupp om finansiell rapportering, EFRAG (European Financial Reporting Advisory Group), släpper också två verktyg för att underlätta företagens rapportering enligt ESRS. Ett är en plattform där företag kommer kunna ställa tekniska frågor om implementering och det andra är ett Excel-dokument som vägleder om alla datapunkter som ska rapporteras enligt ESRS.
Det kommer att vara något av en övergångsfas som kommer kräva en hel del vägledning, både från rådgivande europeiska organisationer men också från konsulter med inriktning på ESRS och väsentlighetsanalyser. Förhoppningsvis kommer bolagen som inte behöver rapportera i första rundan, kunna dra lärdom av den inledande gruppens erfarenheter.
Oroligheterna inför implementeringen är förhoppningsvis bara ett steg på resan mot en plats där hållbarhet börjar betraktas som en lönsamhetsfaktor, inte som ett uttryck för ett företags välvilja. För när vi når denna plats, kommer förhoppningsvis riktig förändring att följa.