Innan vi kastar oss in i energidelning som begrepp kan det vara nyttigt med lite bakgrund. Berättelsen börjar på många sätt den 14 mars 2023 då förslaget Electricity Market Design (EMD) lämnades in av Europeiska Kommissionen. Förslaget syftar övergripande till att främja energisamhällen, självkonsumtion och delning av förnybar energi. För EU har satt sina klimatmål och idén bygger på att elmarknaden kommer behöva effektiviseras för att uppnå dessa mål; Insatser krävs för att Europa ska elektrifieras av förnybar energi och i EMD-föslaget har kommissionen föreställt sig hur dessa kan se ut.

I oktober samma år nådde Europeiska Rådet en överenskommelse (en allmän riktlinje) om ett förslag till ändring av förslaget (något av en standard i EU). Detta gjorde det möjligt för rådets ordförandeskap att inleda förhandlingar med Europaparlamentet för att nå en slutlig överenskommelse. I detta dokument kom man överens om att alla kunder skulle ha rätt till energidelningssystem (användning, delning och lagring av egenproducerad energi) och att alla konsumenträttigheter skulle utvidgas till att omfatta slutkunder som deltar i energidelningssystem. Vad som kommer vara kvar i den slutgiltiga lagen är fortfarande oklart. Vad som är klart är dock att energidelning har gått från dröm till en central del av ett europeiskt lagförslag – ja, nu börjar det verkligen brännas. Så vad är energidelning?

Från vision till verklighet

I korthet handlar energidelning om att du delar överskottsenergin från dina eller dina grannars elproduktion. Detta sker inom vad som så fint brukar kallas för energigemenskaper eller energigrannskap, där producent och köpare kopplas samman för att utbyta lokal energi mellan byggnader. Varför vill man göra detta? För visionären är svaret att dessa energigemenskaper representerar en organiserad form av kollektiva energiaktiviteter i ett demokratiskt system. Genom att ta del av dessa aktiviteter främjas utbyggnaden av förnybar energi, samtidigt som flexibiliteten ökar i energisystemet. Användare som inte har möjlighet till solpaneler (för att det är för dyrt eller för att huset ligger fel till) kan genom denna modell köpa in sig i den delade energin.

Säg att en bostadsrättsförening, ett industribolag eller t.o.m. en privatperson delar överskottet från sin solelproduktion till grannfastigheter. På detta sätt får solcellsanläggningarna en ökad lokal användning, vilket kan öka incitamenten för att investera i förnybar energi. Detta faller under rubriken fysisk delning där man upprättar så kallade mikronät, lågspänningsnät som byggs mellan fastigheter. Men energidelning tar inte slut där…

Virtuell delning

När man talar om virtuell energidelning är det viktigt att komma ihåg att vi har lämnat idén om det fysiska utbytet av energi genom ett separat nät. Här talar vi i all väsentlighet om handel av energi. En virtuell energidelning använder det befintliga elnätet och räknar elanvändning mot elproduktion. För det virtuella nätet utgörs av en mängd mätpunkter som registrerar inmatning och utmatning i elmätare under ett givet tidsintervall. Detta värde avräknas sedan av elnätsägaren som sitter på alla mätdata. Du har en sommarstuga med solpaneler på taket och en lägenhet i stan. Med en utveckling av energidelningsprincipen kan det bli möjligt att räkna av elproduktionen från din sommarstuga från elkonsumtionen i lägenheten, detta om leveranspunkterna ligger i samma elprisområde och att både produktion och konsumtion sker inom samma avräkningsperiod. Samma logik kan i teorin utnyttjas i avtal mellan två separata parter.

Detta kräver dock att ägaren av elnätet är med på noterna. Om överföringen sker i det allmänna elnätet måste någon ansvara för avräkningarna mellan elmätare hos de berörda parterna, och detta ansvar faller i regel på nätägaren. I vissa europeiska länder har automatiska avräkningssystem installerats som en del av en större fördelningsmodell. Incitamentet för nätägaren ligger i den ökade potentialen för att öka nyttjandegraden då den virtuella delningen kan leda till en mer flexibel energianvändning.

I praktiken…

Lek med tanken att en perfekt positionerad (i solskenstermer) villaägare redan har solceller men vill installera fler för att maximera både effekt och yta. Problemet i det scenario är att villaägaren inte har en förbrukning tillräckligt hög för att motivera en sådan investering. Genom energidelning skulle incitamentsstrukturen i teorin ändras, då den producerade elen, fysiskt eller virtuellt, mot en kostnad skulle kunna delas med grannar.

Genom att dela energi mellan olika leveranspunkter erbjuder inte bara en morot för utbyggnad av solcellsanläggningar, utan kan i en viss utsträckning skydda energikonsumenter från höga elkostnader. Det skulle med andra ord inte bara vara lönsamt för producenten utan även för konsumenten som helt plötsligt utnyttjar den närproducerade energin och delvis säkrar mot höga energipriser.

Ett lönsamt slut

Det slutgiltiga beslutet om i vilken utsträckning energidelning kommer att främjas på den europeiska marknaden, väntar vi fortfarande på. I praktiken delas det energi redan idag men frågan på bordet är om de europeiska lagarna kommer erbjuda ett större svängrum när det kommer till att utnyttja möjligheten. Det som står klart redan nu är att möjligheten i sig pekar på att investeringar i förnybar energi kommer att bli mer lönsam, för fler. Detta är en utveckling som inte bara ska synliggöras, utan uppmuntras. För investeringar som är placerade i rätt riktning, tar allt oftast lönsamheten åt samma håll.