Det var en gång ett land som befann sig i en period av förändring. Industrialismen hade slagit rot och moderna vindar blåste kallt över jordbrukets blommande fält. Urbana områden växte fram, städer där människor kunde ha en arbetsplats separerad från hemmet och hänge sig till nöjen på sin fritid. Denna tid präglades av idén att en hög energianvändning var något positivt, ett uttryck för civilisationens kvalitet. Om en stad växer och frodas krävs det mer energi.
Även om vi som art betraktat hade känt till elektriciteten sedan antikens tid var det först på 1800-talet vi började lista ut hur vi skulle kunna tämja dess närvaro. Sveriges första elektricitetsverk byggdes 1884 i Göteborg och tände ett tusental glödlampor på centrala butiker och restauranger. Sen följde Västerås, sen Arboga och sen 1892 invigdes det statligt ägda Brunkebergsverket i Stockholm. Vid sekelskiftet fanns det drygt 50 000 elektrifierade glödlampor i Stockholm vars effekt mättes av 643 elmätare.
Samma gamla problem
Problemet det elektrifierade Sverige runt sekelskiftet försökte lösa var hur elen skulle transporteras. Dåtidens likström gjorde sig inte väl på längre överföringssträckor, något som innebar enorma ledningsförluster. Överföringarna av elen blev mer framgångsrika först genom trefas växelström. Den svenska tekniske chefen för Asea (idag ABB) blev en pionjär på området när han tillsammans med en kollega utvecklade världens första kommersiella kraftöverföring genom användandet av ett trefassystem. Sträckan var 15 km och effekten var 300 kW. Det var just industrierna som spelade en central roll i elnätets utbyggnad, kanske främst för att närliggande verksamheter gick samman för en gemensam elproduktion som kunde distribueras mellan dem.
Runt 1900 hade Sverige ett drygt 50-tal elektricitetsverk. Trefassystemet gjorde att överföringsförlusterna sakta men säkert blev lägre vilket gjorde att kraftverken kunde placeras längre ifrån den faktiska användningen. Samtidigt började vattenkraften ersätta de ång- och koldrivna kraftverken. Dessa kombinerade möjligheter, långdistansöverföring och grundandet av flera vattenkraftverk, gjorde att Stockholm under 1920-talet fick 95% av sin el från just vattenkraft.
Drömmen om ett kraftnät
Första världskriget inleddes med en svensk högkonjunktur men efter några år uppstod en brist på kol, olja och fotogen. Detta gjorde att behovet av el drastiskt ökade till en plats där ång- och vattenkraft inte kunde tillgodose behovet, något som framför allt kändes av på landsbygden. Höga rop hördes, en efterfrågan på statligt stöd för fortsatt utbyggnad. Och utbyggnad blev det – ett stort antal elkraftverk kom på plats över hela Sverige, något som efter några år ökade kraven på kraftfulla överföringar. 1921 så etableras också Sveriges första stamlinje, en ledning mellan Trollhättan och Västerås med en kapacitet högre än tidigare skådat. Denna stamlinje blev den första av många, en pusselbit i vad som sakta men säkert kom att bli det svenska kraftnätet.
Detta kraftnät, förfinat och utbyggt, renoverat och raffinerat kom under åren att bära fler energislag. 1964 får Sverige sin första kärnkraft i Ågestareaktorn i Farsta. 1977 kommer det första vindkraftverket på plats i Uppland och under senare år har solceller genererat el som flödar genom stamnät, regionnät och lokalnät. Elektrifieringen av Sverige gick fort. Under 60-talet var Sverige det första landet i världen där i praktiskt taget alla hem var elektrifierade. Elektrifierade spisar, tvättmaskiner, dammsugare och strykjärn frigjorde mer än någonting annat tid – tid som under denna period beklagligt nog tidigare tagits från kvinnornas vardag. Elektrifieringen av Sverige har således inte bara spelat en ekonomisk roll, utan en social.
I slutändan
Vi kan alla drömma om morgondagens energilandskap, en plats där lagring möjliggör en aggressiv expansion av den förnybara energin. Samtidigt står det klart att vi på omvägar kämpar med samma problem som vi gjorde för 100 år sedan – trygghet i överföring.
Sagan om elektrifieringen av Sverige är en saga om ekonomisk och social tillväxt och den är långt ifrån över. I en tid av oro är det svårt att skriva slutet gott allting gott men klart är ändå att elen gjort under för detta land. Och våra ambitioner är fortsatt höga. Lagring, förnybar energi och ett utvecklat nät kommer forma den svenska elektriska framtiden. Men tills dess kommer kunskap, uppföljning och medvetenhet spela en stor roll i elkonsumentens kommande vinter.
Så sätt på en kopp kaffe, kryp in under en filt och klicka här för att lära dig mer om Sveriges elområden, energilagring och rådande elpriser.