En progressiv klimatprofil – Med anpassningar
Kamala Harris har länge profilerat sig som en klimatförespråkare och har under sin politiska karriär drivit på för stora investeringar i förnybar energi och strängare regler för förorenare. Som Kaliforniens justitieminister ställde hon oljebolag till svars för miljöbrott och var en tidig supporter av det ambitiösa ”Green New Deal”, som förespråkar en övergång till 100 % ren energi inom tio år.
Samtidigt har Harris modifierat sin syn på vissa energifrågor, däribland fracking. Under sin presidentkampanj 2019 var hon starkt kritisk till fracking och uttryckte att hon stödde ett förbud mot denna kontroversiella metod för olje- och gasutvinning. Men under sin tid som vice president har hon ändrat hållning och istället betonat att fracking inte behöver förbjudas för att USA ska kunna nå sina klimatmål. Detta skifte har mötts av både kritik och förståelse, där vissa ser det som en pragmatisk anpassning till den politiska verkligheten, medan andra uppfattar det som en urvattning av hennes tidigare progressiva hållning.
Energi och klimat: Harris kontra Trump
Kamala Harris och Donald Trump representerar två diametralt olika synsätt när det gäller energi och klimat. Medan Harris har varit en pådrivare för kraftiga satsningar på förnybar energi och klimatåtgärder, har Trump under sin tid som president rullat tillbaka över 125 miljöregleringar och kraftigt stött fossila bränslen.
Harris spelade en nyckelroll i att driva igenom ”Inflation Reduction Act” (IRA) under Biden-administrationen, vilket innebär den största satsningen på ren energi och klimatåtgärder i USAs
historia, med över 370 miljarder dollar avsatta för att minska utsläppen och främja elektriska fordon och energieffektivisering. Trump å andra sidan har tydligt förklarat att han planerar att riva upp många av dessa klimatåtgärder om han återvinner makten. Han har även lovat att återinföra en politik som gynnar olje- och gasindustrin, med fokus på att utöka USA energiproduktion genom fossila bränslen. Trumps retorik, såsom hans ”drill, baby, drill”-uttalanden, visar hans starka stöd för traditionell energiproduktion, och hans kampanj har kritiserat de investeringar som görs i ren energi som ”ineffektiva och dyra för skattebetalarna”.
Harris och den förnybara energin
En av Kamala Harris starkaste politiska punkter är hennes stöd för förnybar energi. Hon har varit en drivande kraft bakom skatteincitament för sol- och vindkraft, elbilar och energieffektivisering. Som en del av ”Inflation Reduction Act” har USA fått hundratals miljarder i subventioner för ren energiteknologi, vilket inkluderar stöd för installation av solpaneler, energieffektiviseringsprojekt för bostäder, samt elbilsincitament för både konsumenter och tillverkare.
Harris har också pekat på behovet av att stödja samhällen som är beroende av fossila bränslen, både genom omställningsprogram för arbetare och genom att främja investeringar i förnybar energi på lokal nivå. Hennes vision innefattar en hållbar framtid där USA leder den globala övergången till en koldioxidsnål ekonomi, samtidigt som man bevarar och skapar nya arbetstillfällen.
Där Harris ser framtiden i förnybar energi, argumenterar Trump för att fossila bränslen är en avgörande del av USAs energisäkerhet och ekonomiska stabilitet. Han har kritiserat Biden-administrationens satsningar på ren energi och hävdat att de skadar amerikanska jobb, särskilt i delstater som är beroende av kol och olja. I stället för att driva på för en snabb energiomställning, vill Trump förlita sig på fossila bränslen som en hörnsten i USAs ekonomi, vilket enligt honom även skulle hålla energikostnaderna låga för konsumenterna.
Extremväder och Klimatanpassning
Harris har gång på gång betonat att klimatförändringarna redan nu påverkar samhällen över hela USA. I takt med att extremväder, såsom orkaner, översvämningar och skogsbränder, har blivit allt vanligare, har hon drivit på för att tillhandahålla statligt stöd för återuppbyggnad och klimatanpassning. År 2022 tillkännagav hon som vice president över en miljard dollar i bidrag för att hjälpa stater att hantera konsekvenserna av extremväder, och hon har varnat för att dessa händelser kommer att bli vanligare om vi inte agerar snabbt.
Kritik och osäkerhet
Trots Harris tydliga klimatagenda har hennes kampanj också fått kritik, både från klimatförespråkare och väljare. Vissa menar att hon inte har varit tillräckligt tydlig med sina klimatmål under den pågående valkampanjen. Även om hon har anklagat Trump för att sprida klimatdesinformation, har hon enligt kritiker inte i tillräcklig utsträckning lagt fram konkreta och detaljerade planer för hur USA ska hantera klimatkrisen på lång sikt. Det finns en uppfattning om att Harris förlitar sig för mycket på Bidens tidigare insatser, istället för att framhäva sin egen klimatvision för framtiden.
Samtidigt har Harris anklagats för att försöka balansera sina klimatmål med en mer centrerad energipolitik, vilket kan ha lett till att hon tonat ned vissa av sina tidigare starka åsikter om fossil energi. Hennes mer försiktiga inställning till fracking och hennes försök att framhålla den ”rekordhöga energiproduktionen” under Biden-administrationen har fått vissa miljöaktivister att ifrågasätta hur långt hon är villig att gå för att uppnå klimatmålen.
Framtiden då?
Om Kamala Harris vinner valet den 5 november förväntas hon bygga vidare på de klimatsatsningar som inleddes under Biden-administrationen. Med fortsatt stöd för skatteincitament för förnybar energi och starka statliga investeringar i ren teknik kan hennes politik bana väg för en snabbare omställning till en koldioxidsnål ekonomi. Samtidigt kommer hon att behöva hantera den ökande polariseringen i USA när det gäller klimatfrågor, och finna en balans mellan att minska landets beroende av fossila bränslen och skapa långsiktig energitrygghet.
Harris stöd för förnybar energi och hennes insatser för att anpassa samhället till klimatförändringarna visar på hennes ambition att göra USA till en ledande aktör inom hållbar energi. Samtidigt kommer hennes förändrade syn på frågor som fracking att fortsätta vara en del av den bredare debatten om hur USA bäst kan hantera den globala klimatkrisen och säkerställa långsiktig energiförsörjning.
