Termerna hållbarhetsredovisning och hållbarhetsrapportering används ofta nästan som synonymer, men de representerar olika aspekter av företagens hållbarhetsarbete. Det är viktigt att förstå skillnaderna för att kunna navigera i de allt mer omfattande kraven från både EU och svensk lagstiftning.
Hållbarhetsredovisning innebär den interna processen där företag systematiskt samlar in, mäter och analyserar data relaterad till deras miljömässiga, sociala och ekonomiska påverkan. Den ökända ESG-datan. Denna redovisning är en grundläggande del av företagets strategiska planering och hjälper till att identifiera områden för förbättring. Datainsamling är en nödvändig del av hållbarhetsredovisningen, eftersom den ger den empiriska grunden för att förstå och förbättra företagets hållbarhetsprestanda.
Hållbarhetsrapportering, å andra sidan, är den externa kommunikationen av de resultat och insikter som framkommer från hållbarhetsredovisningen. Detta sker genom att företaget publicerar rapporter som delas med intressenter, inklusive investerare, kunder, anställda och allmänheten. Målet med hållbarhetsrapporteringen är att skapa transparens och bygga förtroende, samt visa företagets engagemang för hållbar utveckling.
CSRD och ESRS ställer omfattande krav på både hållbarhetsredovisning och hållbarhetsrapportering, vilket säkerställer en strukturerad och transparent hantering av hållbarhetsdata. Många bolag måste alltså enligt lag, hållbarhetsrapportera. Genom att kombinera detaljerad intern redovisning med tydlig och standardiserad extern rapportering skapar dessa regelverk en robust ram för företagens hållbarhetsarbete. Företag måste nu inte bara vara noggranna i sin insamling och analys av hållbarhetsdata, utan också vara skickliga i att kommunicera denna information på ett sätt som är tillförlitligt och jämförbart för alla intressenter.
Detta sker ofta genom årliga hållbarhetsrapporter eller integrerade rapporter som kombinerar finansiell och icke-finansiell information. Det är på detta sätt CSRD kan sägas ha haft störst inverkan, att tvinga företag lyfta hållbarhetsinformation från en add-on till en integrerad del av förvaltningsberättelsen. Företag måste utveckla interna processer för att systematiskt samla in och analysera data om deras miljömässiga, sociala och ekonomiska påverkan. ESRS (rapporteringsstandarden) specificerar vilka typer av data som ska samlas in, till exempel koldioxidutsläpp, energiförbrukning, arbetsvillkor, och styrningsstrukturer. CSRD kräver att företag etablerar strukturerade processer för att säkerställa att datainsamlingen är noggrann och konsistent.
Detta innebär att företag måste ha de rätta verktygen och systemen på plats för att hantera datainsamling och analys på ett effektivt sätt. Annars saknar de förmågan att varken hållbarhetsredovisa eller hållbarhetsrapportera.
Sammanfattningsvis är hållbarhetsredovisning och hållbarhetsrapportering två sidor av samma mynt, där redovisningen utgör det nödvändiga interna arbetet med datainsamling och analys, medan rapporteringen är den externa presentationen av detta arbete. Med de nya EU-direktiven och den svenska lagstiftningen blir det allt viktigare för företag att ha robusta redovisningsprocesser för att kunna leverera transparenta och tillförlitliga hållbarhetsrapporter.
