Hållbarhet – Ett begrepp i förändring
Hållbarhet är, redan innan man översätter ordet, ett till sin natur abstrakt begrepp. När vi talar om hållbarhet i politiska termer handlar det inte bara om ekologisk hållbarhet, utan om att skapa en framtid som inte kostar oss i form av klimatförändringar, arbetstillfällen eller ekonomisk stabilitet. I USA-valet följer världen nu två diametralt motsatta uppfattningar om vad som är det mest hållbara sättet att närma sig framtiden. Genom att granska dessa olika visioner kan vi få en bättre förståelse för vad som väntar på andra sidan valet.
I denna artikel diskuterar vi huvudsakligen Donald Trump men tveka inte att klicka dig in till nästa artikel om Kamala Harris!
America First – världens vassaste tveeggade svärd
Mycket har och kommer fortsätta att sägas om Donald Trump. Som kandidat har han kanske inte utmärkt sig genom sin specificitet och vilja att diskutera det finstilta i policyförslag. Något han har varit tydlig kring, är vad man skulle kunna kalla hans ekonomiska attityd/hållning, nämligen America First. America First präglas inte lika mycket av utförlig dokumentation som det görs av en idé om att hållbarhet måste börja på hemmaplan. Och hållbarhet (i en Trump-kontext) år huvudsakligen en ekonomisk term.
Idéerna som fyller begreppet har ofta kallats för ekonomisk nationalism, en övertygelse om att länder, oavsett fråga, måste skapa bästa möjliga förutsättningar för sig själva innan de ingår i bilaterala samarbetsavtal med andra länder. Och för Trump är det främsta redskapet för att skapa dessa goda amerikanska förutsättningar, tullavgifter.
Trumps ekonomiska politik baseras till stor del på denna både nationalistiska och protektionistiska inställning, där USA:s ekonomi ska skyddas genom höga tullar och minskat internationellt samarbete. Ett centralt löfte i Trumps politik är införandet av 10% tullar på alla importvaror till USA, och en ännu högre tull på kinesiska varor, upp till 60%. Detta förslag åtföljs av krav på att införa ”Reciprocal Trade Act”, som skulle ge USA möjligheten att matcha tullar som andra länder sätter på amerikanska produkter. Dessa åtgärder skulle dock sannolikt leda till handelskonflikter snarare än att öppna upp marknader, eftersom länder troligtvis skulle svara med motåtgärder.
Förhoppningen med att införa dessa tullar är att det ökade priset för importörer av en viss vara, skulle höja priset på samma vara mot konsumenten. Detta skulle premiera amerikanska leverantörer av en liknande produkt och/eller uppmuntra utländska aktörer att öppna upp produktion i USA och således skapa amerikanska arbetstillfällen. Problemet med tullar likt dessa är att amerikanska producenter av denna vara, ofta svarar på denna ökade efterfrågan från konsumenten genom att höja sina egna priser. Efter Trumps tidigare mandatperiod vet vi att då höjda tullavgifter på tvättmaskiner faktiskt skapade amerikanska arbetstillfällen, men att dessa arbetstillfällen kom till ett väldigt högt pris för amerikanska konsumenter.
Denna mer isolerade politik, med ett mindre fokus på internationella samarbeten, skulle också kunna hindra USAs deltagande i viktiga globala initiativ kring klimatförändringar, såsom Parisavtalet.
Tullavgifterna har också potentialen att underminera, åtminstone i det korta, amerikanska hållbarhetsinvesteringar, särskilt när det gäller grön energi som sol- och vindkraft. En betydande del av solpanelerna som används globalt tillverkas i Kina, och Trumps planerade tullar på kinesiska produkter kan leda till en kraftig ökning av priserna på dessa paneler i USA.
I samma anda skulle tullar på kinesiskt stål, ett avgörande material för tillverkning av vindkraftverk, kunna höja kostnaderna för vindkraftsprojekt betydligt. Detta skulle påverka både privata investeringar och statliga satsningar på förnybar energi och göra det svårare för dessa projekt att vara kostnadseffektiva.
Dessa förändringar i handelsavtal skulle kunna minska investeringsviljan inom hållbar energi. Företag och investerare kan dra sig för att investera i grön teknik, då projekt som tidigare var lönsamma plötsligt kan bli dyrare och innebära större ekonomiska risker eller ta betydligt längre tid i väntan på en amerikansk tillverkningssektor som ska matcha efterfrågan. Som ett resultat skulle den nödvändiga övergången till förnybara energikällor som sol- och vindkraft kunna avstanna, vilket kan förvärra klimatutmaningarna.
Hotet mot Parisavtalet och internationella klimatavtal
Trump har visat ett direkt förakt för internationella klimatavtal och har lovat att dra USA ur Parisavtalet för andra gången om han återvinner makten. Det som gör denna gång ännu mer avgörande är att han också överväger att dra USA ur FNs ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC), vilket skulle vara ett historiskt och potentiellt permanent beslut. Detta skulle radikalt förändra det internationella klimatlandskapet och stärka länder som Kina och Indien, som redan har stor makt på den globala arenan.
Trots detta menar vissa experter att ett sådant steg inte skulle avspåra den globala energiomställningen på lång sikt, eftersom den marknadsdrivna övergången till förnybara energikällor redan är igång. Däremot skulle det försvåra USA möjligheter att bidra till den globala kampen mot klimatförändringar och försvaga landets ledande roll inom internationell klimatpolitik.
Energipolitik i förändring
En viktig del av Trumps politik är hans starka stöd för fossila bränslen. Under sin tidigare mandatperiod rullade han tillbaka över 125 miljöregleringar och minskade statlig intervention för att främja olje- och gasindustrin. Han förväntas fortsätta på samma linje om han återvinner makten. Trumps politik skulle i så fall innebära en betydande nedmontering av Bidens klimatsatsningar, särskilt ”Inflation Reduction Act” (IRA), som har tillfört enorma resurser till ren energiteknik och elbilar.
Trump har även lovat att öppna upp fler områden för oljeborrning och gasutvinning, inklusive skyddade områden som Arktis, vilket kan försvåra USA energiomställning. Det finns en oro bland experter att dessa åtgärder skulle kunna bromsa den övergång som nu pågår till förnybara energikällor och att amerikanska företag och investerare skulle tappa i konkurrenskraft på den globala marknaden.
Vem vet vad som väntar?
Även om Trumps politik sannolikt skulle innebära stora förändringar, är det oklart om han skulle lyckas genomföra alla sina planer. Ett fullständigt upphävande av IRA, som gynnat många delstater med stora investeringar i ren energi, skulle vara politiskt svårt. Samtidigt har delstater som Kalifornien och New York, samt flera stora företag, redan tagit på sig ledartröjan i klimatfrågor och kan fortsätta driva hållbarhetsinitiativ oavsett vad som sker på federal nivå.
Men trots dessa motverkande krafter skulle en andra Trump-administration utan tvekan skapa en mer osäker framtid för klimatpolitiken, både nationellt och internationellt. Det finns en risk att USAs långsiktiga konkurrenskraft inom förnybar energi minskar och att Kinas dominans inom den globala marknaden för ren energiteknik ökar.
Trump 2.0 skulle innebära ett kraftigt bakslag för både amerikanska och internationella klimatinsatser. Genom att förlita sig på protektionism och fossila bränslen, samt en politik som motverkar internationellt samarbete, riskerar han att försvaga USAs position inom den globala hållbarhetsagendan. Även om den globala energiomställningen inte kommer att avstanna helt, kan Trumps återkomst bromsa framstegen och fördröja viktiga initiativ för att bekämpa klimatförändringarna.
Den stora frågan kvarstår: Kan världen fortsätta framåt utan USA som ledare i klimatfrågan, eller kommer Trumps återkomst att bli en förödande bromskloss för det globala hållbarhetsarbetet?
