Augusti 2022 blev den dyraste elmånaden någonsin i Sverige. I söder nådde dygnsmedelpriset 5,70 kr/kWh före skatter och påslag. Det är mycket. Snittanvändningen för en eluppvärmd villa ligger på drygt 25 000 kWh/år vilket med augustis siffror skulle bli drygt 12 000 kr/månad. 

Samtidigt så är Sverige det landet i Europa som netto exporterat mest el. Ända sedan 2011 har vi exporterat mer el än vi importerat men under 2021 blev siffran högre än vanligt. Vår nettoexport (alltså vår export minus vår import) landade under 2021 på lite drygt 25 TWh. Något som ska sägas är att faktumet att vi lyckades knipa den europeiska förstaplatsen inte är ett uttryck för vår ökade export, snarare att den tidigare vinnaren Frankrike haft stora tillgänglighetsproblem med sin kärnkraft på grund av den höga värmen.

Med det sagt upplevs dessa två faktum, de höga priserna och den höga exporten, som minst sagt motsägelsefulla. Grumlig information frodas i motsägelsefulla situationer, något som gjorde energifrågan till ett av 2022 års vals mest spännande frågor. Svaret på frågan varför har det blivit så dyrt med el? bor på många olika platser. Så häng med på en rundresa av information, på andra sidan finns svaret till varför elen har blivit en lyxprodukt. 

Mamma Jords regler

Först och främst – el är en energityp. Energi skapas lika lite som den förbrukas (aldrig). Energi omvandlas, den fångas upp och används bara för att omvandlas (även om omvandlingen kan variera i smärtfrihet). När ett vindkraftverk snurrar fångar den upp vindens energi och omvandlar denna till el vi kan använda genom att t.ex. använda strykjärnet som då omvandlar elen till värme, etc. Det finns med andra ord vissa grundregler, principer som dikterar villkoren för energins närvaro i våra liv. 

En sådan grundregel är att elektroner, likt katten Gustav, alltid tar den kortaste vägen. Om du bor i Kiruna och köper ett elavtal från Skåne Energi, betyder inte det att elen du får kommer från Skåne, den kommer från din närmaste energikraftverk. Där du bor  i vårt kära land kommer med andra ord avgöra vilken el du får – inte vilket elavtal du har. 

I just Kiruna kommer en stor del av energin från vatten- och vindkraft. Faktumet är att norrlänningarna har ett rejält överskott på el. El från norra Sverige överförs för att täcka behovet i resten av landet men givet elens natur och landets utformning skapas flaskhalsar, svårigheter att leverera elen utan större förluster söderut. Svensk elproduktion är i hög efterfrågan i våra grannländer vilket gör att det ofta är smidigare att exportera elen än att låta den gå förlorad i långa transporter. 

Predikamentet är följande: den svenska elproduktionen kan inte täcka efterfrågan sett över hela året och hela landet (även om vi har fantastiska möjligheter ibland på vissa platser). I mellersta och södra Sverige är energikraftverken begränsade och mycket av det man faktiskt har lutar sig mot vädrets goda vilja. Den importerade elen är ironiskt nog ofta billigare än den svenska vilket gör att det i tid av energibehov kan vara mer logiskt att importera el. 

Och så har vi Europa…

Att det nu blivit så dyrt är med andra ord en kombination av flera olyckliga faktorer. Den svenska kärnkraften är reducerad efter avvecklingen av Ringhals 1 och 2. Det blåser inte lika mycket som det brukar. Vattenkraften i flera norrlandsälvar har påverkats av istäcken och solenergin har inte byggts ut i det tempo många hade hoppats på. Men prisbilden handlar inte bara om vår inhemska produktion, det är också ett uttryck för vårt europeiska släktskap. 

För elpriset i Europa rusar, ett faktum som även denna gång beror på flera olika saker. Gasen har blivit provocerande dyr efter en oprovocerad attack på Ukraina av ett Ryssland som i geopolitisk hysteri valt att hålla den europeiska gasmarknaden gisslan. Detta har gjort att den energin som finns gått upp i pris (något som även gäller de svenska energiexportpriserna). Att den europeiska kontinenten tagit sikte på en mer hållbar framtid har genom en utsläppshandel också gjort det dyrare att producera el av fossila bränslen. Både Tyskland och Frankrike har stängt ner flera kärnkraftverk och kolkraften får en mindre roll på den europeiska energimarknaden, något som även detta driver på prisökningen.

Så varför är det så dyrt i södra Sverige?

Vi är en del av den europeiska gemenskapen, något vi blev genom att skriva på ett antal avtal. Ett av dessa avtal är att vi inte får strypa exporten av el till andra länder – lika lite som andra länder inte får sluta skicka t.ex. kläder som sys i länder med billigare arbetskraft. Genom att höja priset på den svenska elen, bromsar vi i praktiken exporten till andra länder. Elnätets utformning gör att det inte går att transportera tillräckligt med el från norra till södra Sverige. Om vi skulle ha samma elpris i hela landet skulle det i slutändan resultera i en allvarlig effektbrist i södra Sverige då en stor del skulle exporteras (givet det då attraktiva priset).

Handelsreglerna vi skrivit under förbjuder oss från att bromsa exporten. Under månader av krig, vinter och taskig inhemsk energiproduktion är detta tungt. Men den gemensamma europeiska elmarknaden är ofta något som hjälper oss. När det inte blåser, när solen inte skiner och vattnet flyter trögare genom kraftverket är det tacksamt att kunna importera el. Och det är den gemensamma marknaden som i det långa loppet kommer möjliggöra en övergång till förnybara energikällor. När solen står i  moln och vinden blåser fälten rena från löv i en del av Europa, är det tacksamt att utöva elhandel med en annan där solen skiner men vinden försvunnit. 

I slutändan

Ja i slutändan kan vi säga följande: om någon säger till dig att elpriset enbart är så högt för att på grund av en reducerad kärnkraft, så är det inte hela bilden. På gott och ont är Sverige ett land på en internationell arena, en arena där vi i de bästa av tider kan luta oss mot varandra och i knappa, driva upp priset mot varandra. Södra Sverige straffas inte för att de ligger för nära Danmark, vissa skulle gå så långt som att säga att de inte straffas alls – att alternativet skulle vara nästa ekonomiska kris – ett problem som inte skonar någon enskild geografisk position. 

Det finns massor att göra, inte minst för leva upp till den framtidsvision vi som kultur tycks dela. Vi behöver bygga ut, inte bara kraftverk utan elnät för att försäkra en stabil elbas – allt för att säkerställa inte bara vår välfärd, utan planetens. Politik spelar en enorm roll men det är samtidigt viktigt att förstå att en viss region inte särbehandlas av illvilja. 

Vi tittar troligtvis på en vinter av krisstöd och elkompensation men trots detta kommer vi alla behöva bli mer energieffektiva. Tröjan före elementet, stearinljuset före lampan, tvättmaskinen under dygnets billigare eltimmar. Och information före demagogi. 

I slutet kommer allt bli bra och om det inte är bra – då är det inte slutet.