Vilka är snackisarna?
Som om det vore en amerikansk tv-serie satt många av oss bänkade på tisdagskvällen, för att bevittna dramat som var slutsamtalet om formuleringen kring fossila bränslen. Skulle det fasas ut? Skulle det ens nämnas? I drygt tre decennier har nationsföreträdare från hela världen kämpat och misslyckats med att nå ett tydligt samförstånd: att förbränningen av fossila bränslen som kol, olja och gas bör avvecklas för att undvika ytterligare katastrofal global uppvärmning. Det förekommer en gång, på en sida i ett 11 000 ord långt dokument, men trots detta blev COP28 över natten historiskt genom att för första gången skriva ut den gyldene formuleringen “transition away from fossil fuels”. Kunde det blivit en tydligare, mer rigid formulering? Ja. Formuleringen saknar tydliga åtaganden och fast tidsplaner för att uppnå detta, och likt en emiratisk schweizerost fylls dokumentet med kryphål i form av övergångsbränslen och anspelningar till teknik för koldioxidavskiljning och koldioxidkrediter. Men alla stora saker har små begynnelser!
Under förra årets klimatmöte i Sharm el-Sheikh föreslogs den så kallade Loss and Damage Fund, ett finansiellt instrument avsedd för att ge ekonomiskt stöd till länder som drabbas oproportionerligt hårt av klimatförändringarnas effekter. Fonden är nu formellt inrättad och fick ett uppsving i finansiering under COP28. Sex länder har lovat ny finansiering och det totala löftet uppgår till 12,8 miljarder dollar (med bidrag från 31 länder). Detta är definitivt ett steg i rätt riktning även om det förväntade behovet i ekonomiska termer tros uppgå till biljoner, inte miljarder.
Sist men inte minst har ordförandeskapet i sig varit något av en snackis. Sultan Al Jaber tog en paus från sitt dagliga arbete som VD för Förenade Arabemiratens största oljebolag Adnoc, för att agera ordförande för en konferens där fokus legat på att fasa ut fossila bränslen. Detta samtidigt som Adnoc planerar att öka sin produktion, i strid med vetenskapliga råd. Att han i en intervju med The Guardian också ifrågasatte en framtid (utanför grottorna) utan fossila bränslen, erbjöd mötet något av en vemodig start. Samtidigt är han nu å andra sidan den enda kända oljetoppen som skrivit under ett internationellt giltigt dokument som efterfrågar en utfasning av just fossila bränslen.
Vinnare
Två av världens absolut största utsläppare fick troligtvis avnjuta goda nätters sömn efter att det slutgiltiga avtalet hade signerats. Trots en växande oro och mer påtagliga konsekvenser, kom USA undan med ett betydligt lägre bidrag till klimatfonden än först väntat och Kina kan fortsätta utveckla sina kolkraftverk.
Tur att mässhallarna var enorma för många var platserna som gick till lobbyister från några av världens mest utsläppande industrier. 2456 lobbyister från olje- och gassektorn, 475 från så kallade CCS-bolag (bolag som profilerar sig genom att lagra utsläpp) och över 100 från jordbruksindustrin. Inte bara fick dessa representanter mingla med folkvalda politiker, de fick bland annat nöjet att se att köttindustrin inte nämns en enda gång i slutdokumentet och att debatten om reglering av marknaden för utsläppsrätter uteblev.
Ett faktum som många av rubrikerna glömmer att nämna är att COP28 verkligen lyfte och formaliserade utvidgandet av förnybar energi. Sol- och vindkraftsbolag med flera, såg ett uppsving på börsen efter att man under mötet fått 118 regeringar att lova en tredubbling av förnybar energi fram till 2030. Målet är på lång sikt att minska fossila bränslens del i energimixen, men fram tills COP28 har formuleringarna inte syftat till att ersätta dessa med förnybar energi. Men nu så!
Förlorare
Beroende på ens nivå av optimism (eller avsaknad av den) kan COP28 sägas varit en relativt ljummen process när det kommer till att uppnå målen formulerade i Parisavtalet. Trots att 2023 markerade den varmaste sommaren som någonsin uppmätts, har inga formella krav på avveckling eller nedskalning av verksamheterna kopplade till högst utsläpp presenterats. I ett uttalande från FN sades att framstegen från mötet inte varit i linje med vad som krävs, och att fönstret för åtgärder nödvändiga för att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader celsius, nu krympt.
Besvikelsen var stor hos närvarande från några av världens mest sårbara länder när slutgiltiga dokumentet var på plats. Alliansen av små önationer, mest utsatta för höjda havsnivåer, sa att avtalet innehåller en mängd kryphål och markerade små steg på vägen. Besvikelsen var också stor över klimatfonden och ersättningen till förluster och skador kopplade till klimatet, inte blev högre. Avtalet lyfter fram den växande klyftan mellan utvecklingsländernas behov och de pengar som avsätts för att minska utsläppen – men det finns inget krav på att industriländerna ska ge mer stöd.
Avtalet som slutfördes på onsdagen, även om det innehåller framsteg, gör lite för att säkerställa att världen kommer att bromsa tillräckligt snabbt för att undvika de allt värre konsekvenserna av uppvärmningen. Därför kan alla som hoppades på mer formella krav på deltagarländerna, inte rakt ut, kallas förlorare men som individer som fortfarande måste hoppas på att länderna gör sitt yttersta för att leva upp till vad som skrivits ner. Ett hopp som givet åren mellan oss och Parisavtalet, inte alltid är lätt att finna.
Små steg är också steg
På Mestro brinner vi för energi och energi var under COP28 på tapeten. Även om konkreta åtaganden från medlemsländerna på många sätt uteblev, är det glädjande att se att energifrågor nu har en central plats på den globala agendan. Förnybar energi kommer att spela en allt större roll vid förhandlingsbordet, vilket tyder på en positiv utveckling mot en mer hållbar framtid. Men detta kommer kräva att dessa forum går framåt. En kan argumentera att steget var litet, men formuleringen om fossila bränslen är ett viktigt steg som har potentialen att snabba upp processen som håller uppvärmningen under 1,5 grader. För även om det framstår som självklart, är det målet inte politiskt utan existentiellt. Alla länder, alla företag och klimatmöten som erkänner det faktumet rör sig framåt. Och framåt måste vi alla.